Seminariet var en del i EU‐projektet Västerhavets kulturarv som startade 2009 och som ska pågå till 2011. Syftet är att råda bot på nämnda frånvaro av gemensamma aktiviteter i regionen.

‐ Ja, att främja vardagsintegrationen och slå vakt om kulturarvet kring Västerhavet, alltså Kattegatt och Skagerack. Vi vill ta fasta på de många likheterna ‐ kulturella, ekonomiska och andra ‐ som faktiskt finns i de olika regionerna i Sverige, Norge och Danmark, sa Arne Bugge Amundsen, professor i kulturhistoria.

 

En central del i projektet är att fokusera på området som ett regionalt centrum, något som hittills inte har utnyttjats alls på samma sätt som Östersjöområdet, fortsatte han.

 

Historiker, museipersonal och pedagoger är och kommer att vara engagerade, och kunskaperna ska förmedlas via bland annat webbinspelade läromedel, seminarier och vandringsutställningar.

Tre herrgårdar i regionen ‐ Gunnebo i Mölndal/Sverige, Larvik i Norge och Gammel Estrup vid Randers i Danmark – kommer att vara centrala som studieobjekt. Djupdykningar kommer att ske i herrgårdarnas historia för att belysa kulturhistoriska och andra likheter och skillnader.

 

Just detta seminarium tog sin utgångspunkt i Göteborgs‐ och Västerhavsregionens 1700‐tal.

‐ Tendenser i de städer som växte fram i området under den perioden finns det spår av än idag, sa Christer Ahlberger.

Kollegan från Oslo lade till:

‐ Varför har vi valt just 1700‐talet och inte ett annat sekel? Jo, för att till exempel 1600‐talet är så fjärran vår egen tid på väldigt många sätt. Under 1700‐talet, däremot, finns embryon till sådant som fortfarande existerar.

 

Nya kulturformer och vanor som teater, ökad privatkonsumtion bland välbärgade människor, större möjligheter att resa och förflytta sig och kulturella nätverk var några sådana exempel som de pekade på. Allt detta tog fart samtidigt på många platser i regionen, konstaterade de två professorerna. En annan sak som band samman då, och som gör det än idag, är religionen.

 

‐ Man kan säga att Västerhavet är ett protestantiskt hav. Människorna i regionen har historiskt bekänt sig till samma religion, vilket har lagt grunden för en kulturell förståelse mellan människor i olika delar av området. Denna religiösa enhetlighet gör Västerhavet unikt bland europeiska hav, sa Arne Bugge Amundsen.

 

Denna västerhavsreligiositet, kännetecknad av en sträng och karg religionsutövning, har varit sammanlänkande för människor i regionen sedan 1700‐talet och framåt, konstaterade båda två.

‐ Det är den typen av fenomen och företeelser som binder samman som vi har varit och är på jakt efter i vårt projekt, sa de.

 

Förvisso har det också funnits krafter, inte minst krig, som har dragit isär de tre länderna sedan 1700‐talet, fortsatte Christer Ahlberger.

‐ Det stora nordiska kriget tidigt på 1700‐talet och unionsupplösningen 1814 är två exempel på brytpunkter som sliter isär, förklarade han.

Det fanns också andra mekanismer som gjorde att till exempel Göteborg i många avseenden kom att sakna gemensamma referensramar med sitt närområde till skillnad från exempelvis Stockholm. Ahlberger utvecklade:

‐ Man kan säga att staden hade fler likheter med London, Amsterdam, New York och Djakarta än med Sjuhäradsbygden. Göteborg hade en koppling till världsekonomin men var isolerat i förhållande till den närliggande omvärlden.

 

Ett slags laissez faire‐attityd utan starka inslag av statlig koppling har varit rådande, fortsatte han.

‐ Däremot har det funnits ett starkt inflytande från skottar och engelsmän, sa han och kom därmed in på en av orsakerna till att Göteborg ofta benämns Lilla London.

 

Förutom det som förenar områden i regionen är också särdragen, som i fallet Göteborg, intressanta, fortsatte Christer Ahlberger. I det sammanhanget redogjorde han för tesen om Göteborg som en ”Vilda Västernstad”.

‐ Med det menar jag en stad där snabba kast, hastiga upp‐ och nedgångar i ekonomin dominerar bilden. Det är en utveckling som startar i Göteborg på 1700‐talet och som har stått sig in i modern tid med varvskriser och liknande.

 

Ahlberger poängterade att resonemanget inte är forskningsbaserat utan än så länge en spännande utgångspunkt. Amundsen kommenterade med att säga att fenomenet dök upp även på vissa platser i Norge men då först på 1800‐talet.

‐ Det finns dessutom ekonomiforskare som jobbar efter teorin att ett folks mentalitet finns med när en stads eller regions ekonomiska tänkande formas, sa han.